Det finns platser man ej hört om, en för mig var - Gambieröarna (Archipel des Gambier) som är ett av de fem territorier i Franska Polynesien i Stilla havet. Cirka 1700 km östsydöst om Tahiti, 1 500 invånare (2010). Öarna är av vulkanisk ursprung och ligger innanför ett ca 65 km långt rev med en yta på ca 450 km² med en landmassa på endast ca 31 km².
Öarna ligger geografiskt inom Tuamotuöarna, men skiljer sig naturmässigt avsevärt från övriga öar inom området - då övriga öar är korallöar. Huvudön Mangareva har -den högsta höjden Mont Duff på ca 440 m ö.h.
Området omfattar 26 öar där övriga större öar är: Akamaru, ca 2,1 km², Aukena, ca 1,3 km², Mangareva, ca 15,4 km² och Taravai, ca 5,7 km², samt ytterligare en rad motus (småöar), atoller och rev. Huvudorten heter Rikitea på ca 500 invånare. Huvudspråken är lokal tahitiska och franska.
Hur de upptäcktes? Det var den 24 maj 1797 de upptäcktes utav den brittiska sjöfararen kapten James Wilson som namngav öarna efter sin förebild i brittiska flottan amiral James Gambier. Området utforskades 1825 av en brittisk expedition under Frederick William Beechey.
Området blev ett franskt protektorat den 16 januari 1844 och införlivades 1903 tillsammans med övriga öar inom Franska Polynesien i - Franska Oceanien.
Om en ö specifikt, Mangareva. Den är idag täckt av en stor del av bergssidorna med ormbunkar. Tidigare var ön täckt av inhemsk skog och buskvegetation. Sjöfåglarna har också decimerats och en del landfåglar utrotats. Samtidigt hade människorna som skulle leva av landet blivit många fler.
Man uppskattar att 2000 - 3 000 personer kan ha levt på den lilla ön. Detta ledde till skoningslösa strider om de eftertraktade smala remsorna av lågland där det gick att bygga, bo och odla jorden. Perioden från cirka 1400 - 1600 på Mangareva karaktäriserades av krig, och en del kannibalism nämns i de etnografiska uppteckningarna.
På ön Kamaka i närheten av Mangareva finns mängder av splittrade människoben på flera fyndplatser. På andra öar i Polynesien har troligen rituell kannibalism utövats. Men på Mangareva verkar inte ätandet av människokött ha haft religiös betydelse. Man är säker på att det var ett sätt att skaffa mat under perioder av extrem resursknapphet, missionärerna sett sig själva som räddare i nöden, men i själva verket förde européerna nya olyckor till öarna.
Många av de små öbefolkningarna nästan utrotades av de smittsamma sjukdomar som främlingarna förde med sig. välmående samhälle. På senare år har invånarna börjat utnyttja en inhemsk resurs på ett nytt sätt. De odlar svarta pärlor för export. Faktum är att en pärlboom under 1990-talet gav hela den polynesiska ekonomin en skjuts.
Hälsovården på Mangareva är god och moderna kommunikationer gör att ön är en del av den nutida världen trots sitt isolerade läge. Och den inhemska kulturen är trots allt inte helt utraderad. Man binder blomsterkransar och tatuerar sig som förfäderna gjorde och man dansar polynesisk dans. Kanske en spännande upptäckt, eller läs och se mer...
Källor:
sv.wikipedia.org
ne.se
popularhistoria.se
foto - Tahiti Tourisme