Nog var detta ett bröllop som var planerat och välregisserat. Året är 1945. Runt midnatt den 28 april, gifte Adolf Hitler sig med Eva Braun (som bar en svart sidenklänning). Ceremonin hölls i Hitlers privata vardagsrum. En nazistisk tjänsteman som hade behörighet utförde en borgerlig vigsel.
I enlighet med nazisternas krav, frågades både Hitler och Eva Braun om de var av rent ariskt blod och om de var fria från ärftliga sjukdomar. Joseph Goebbels och Martin Bormann undertecknade och efter gudstjänsten, fick de nygifta gratulationer från generaler och andra i bunkerns konferensrum. Härifrån gick de till Hitlers vardagsrum för frukost med champagne. De fick sällskap av Joseph och Magda Goebbels, Bormann och med de två sekreterarna, Gerda Christian och Traudl Junge.
Den 30 april gav Hitler mycket tydliga instruktioner till sin personliga hjälp, Otto Günsche, att både hans och hans frus kropp skulle brännas. Efter lunchen träffade de både, Hitler och Eva Hitler (som hon ville kallas), i ett förrum i bunkern och tog farväl. Det var festande i Rikskansliets matsal så SS-vakter sändes upp för att stoppa det. Mussolini hade fångats i Italien, skjutits och han och älskarinnans kroppar (Clara Pettachi) hade hängts upp och ned på ett torg i Milano. Hitler beslutat att en sådan förnedring inte skulle hända honom och beordrade att hans kropp skulle brännas.
Ingen av bunkerns överlevande hörde skottet som dödade Hitler. Vid 15.15 den 30 april, Bormann, Goebbels, Heinz Linge, Hitlers betjänt Otto Günsche och Artur Axmann, chef för Hitlerjugend, gick in i Hitlers vardagsrum. Günsche och Linge lindade kroppen av Hitler i en filt och bar den till Rikskansliets trädgård.
Eva Brauns kropp bars också upp och lades bredvid Hitlers. Kropparna dränktes i bensin och tändes på, både Bormann och Goebbels (begick självmord senare) såg detta. Bormann försvann och hans kropp hittades aldrig, rykten gick om att han på något sätt lyckats fly till Sydamerika vilket inte låter så fel.
Den 2 maj trädde män från Röda armén in i Rikskansliet och de fann kroppen av Goebbels och hans fru. Moskva hade förklarat att offentliggörandet av Hitlers död var ett trick. Att hitta hans kropp hade då blivit en viktig politisk fråga också. Ännu hade man ej funnit kropparna. 3 maj fann man så kropparna av Goebbels sex barn i sina våningssängar. Man var säker på att cyanid använts p.g.a. ansiktsfärgen.
Samma dag fann man en kropp av en man i trädgården utanför. Kroppen hade en liten mustasch och diagonalt kammat hår. Men den hade också - stoppade strumpor varför de beslöt att det ej kunde vara Hitlers kropp. Vad som hände med den kroppen vet ingen. Dagen efter så, 4 maj, fann man därute parets kroppar. Man hade sett en grå filt inne i en krater och grävde fram - två kroppar tillsammans med kropparna av en tysk schäfer och en hundvalp.
Tidigt den 5:e tog man kropparna för kontroll i Buch i nordöstra Berlin, där ryska SMERSJ hade sitt högkvarter. Mycket hemligt då, men tandkort och grundliga dentala kontroller visade att det var Hitlers kropp. Först år 1970 beslöt Kreml att avyttra kroppen. De hävdar att den begravdes under en arméparad i Magdeburg. Detta bekräftades att man behållit Hitlers kranium, i arkiv i Moskva. I mitten av 1990-talet hävdade ryssarna att de grävt upp kroppen och bränt den samt spolat askan in i stadens avloppssystem.
Kvinnan som närvarit och var f.d. sovjetisk tolk hette Elena Moiseevna Rzhevskaya (Kaganova) - född 1919 och senare författare - för kontraspionagebyrån SMERSJ. Hennes ord är såklart viktiga - mannen som gjort fyndet var soldaten Ivan Churakov den 4 maj 1945. Och fyra dagar senare fick hon av en överste en liten låda som påstås innehålla Hitlers käkben. Mycket hemligt efter, men man hade funnit Hitlers tandläkares assistent, Käthe Heusermann, i Berlin och hon bekräftade identiteten av den nazistiska ledaren. Senare bestämde Josef Stalin att inget skulle offentliggöras.
Om detta är sant eller ej, vet man ju ej säkert. Ord gäller och troligen är det sant. Man kan dock undra över om verkligen inte Hitler hade någon look-a-like som vid resor när det gällde bunkern? Kanske var det så att allt gick så fort, ett nederlag väntades och av rädsla bli fast så valde han självmord. Bilden på paret med sina hundar.
Källor:
historylearningsite.co.uk
en.wikipedia.org
ww2gravestone.com