Ord är många av oss som tycker om, ofta de där lite mer ovanliga. Ett ord är gallimatias som man mest hör från äldre människor. Kort betyder det ju, osammanhängande, nonsens, meningslöst tal. Gallimatias var vanligare då - mellan lärde.
Ursprunget - det kan komma från latinska ga´llus (tupp) och grekiska - mathi´a, kunskap, vetande. En annan förklaring kan vara att det är en förvrängning, som gett upphov till gallus Mathiæ, d v s Mathias (strids) tupp.
En annan syn på ordets uppkomst är att disputationerna vid det medeltida universitetet i Paris gick så häftigt till att deltagarna liknades vid stridstuppar. Detta gjorde att deras verksamhet kom att kallas stridstuppsvetenskap, från det latinska ordet gallus, "tupp", och den grekiska efterleden -mathia, "vetande, kunskap".
Disputationerna råkade i vanrykte till följd av de barocka ämnen som behandlades och gallimatias blev då synonymt med struntprat.
Det finns en legend om ordets ursprung: I antikens Rom ägde ett rättsmål rum; någon hade stulit en tupp. Tuppens rättmätige ägare hette Mathias, men domaren råkade uttrycka sig fel och sade Galli Mathias, vilket betyder "Tuppens Mathias", alltså rent nonsens. Domaren skulle givetvis ha sagt Gallus Mathiae, "Mathias tupp".
Ett annat förslag är att det skulle kunna vara en ombildning av ett folkligt latinskt ord ballimathia - "obscena visor". Upphovet är med andra ord omdiskuterat. Vad som tycks säkert är däremot att vi har lånat ordet från franskans galimatias, som tycks ha dykt upp på 1500-talet.
Källor:
dn.se
sv.wikipedia.org
sv.wiktionary.org