Mat, måltider, antog min egen utmaning. Vad åt Gustav Vasa? Jag tänkte jag får söka och se vad jag finner för svar. Och redovisar här. Gustav Vasa, eller mer korrekt Gustav I, född 1496, död 1560, var kung av Sverige 1523 - 1560 och riksföreståndare 1521 - 1523, under det pågående befrielsekriget. Ja, då minns vi det och vilken del i tiden att forska kring.
I dåtid, huvudsädet var förr i Dalarna havre. Bröd var det vanligaste livsmedlet i alla samhällsklasser och fanns med vid så gott som varje måltid. Kåltötter och rovor ersatte länge potatisen, men brukades även sedan den sistnämnde allmännare odlades. Stående rätt hos Dalfolket var havremjölsvälling, hos de fattiga kokad med vatten, hos de burgnare tillsatt med mjölk. Högtidsrätt var kött med rovfor och kålrötter.
Man åt surfisk - ibland strömming, men den fick hämtas ända från Gävle och inga järnvägar fanns då. Vanligen var och att i spisen upphänga och hårtorka gäddor och större abborrar. Dessa togs fram under vintern. Soppor, grytor och stuvningar var vanligt. Alla dagar slutade man med den tjocka vattgröten. "Nävgröt" som bokstavligen åts med fingrarna. Härtill hörde en saltad bit av något slag.
Tillgången på mat var god för dem som arbetade i kungens tjänst, bevarade uppgifter ger vid handen ett dagligt kaloriintag på 4000 kalorier. Soldater försågs rikligt med dryck, den dagliga åtgången var 2.5 liter öl. På söndagar drack man 4-5 liter av denna dryck. Alkoholhalten var emellertid inte så hög eftersom drycken ansågs främst som måltidsdryck och inte rusdryck. 1500-talets svenskar hade en näringsstandard som inte återkom förrän långt in på 1800-talet.
Man åt väldigt nyttigt under medeltiden i Sverige. Avslutar med ett recept på mjöd, dess ingredienser. Om du vill ha ha hela receptet skriv. Detta recept ger 25 liter mjöd. Ingredienser: Åtta kilo honung. Vinjäst. Saft av åtta citroner eller två liter äppelmust. Kryddor: pors, kvannefrö, humle, fläderblommor, ingefära, muskot eller kardemumma. Tidsåtgången för att få bra mjöd?
Mjödet får en läcker gyllengul färg men skall lagras länge för att smaka riktigt bra. Fem års lagring rekommenderas. Vad Gustav valde själv äta finns inte noterat - men han åt vad han kom åt och detta var det som gällde under 1500-talet. Om Gustav I sägs att han var charmig och hade folklig humor, men även var närmast psykotiskt misstänksam. Duktig på organisation, i politiken hänsynslös.
Källor:
gubbtage.dinstudio.se
historiaref.gotland.se
sv.wikipedia.org
mimersbrunn.se
Bonniers Uppslagsbok 2009