Det finns namn att minnas i historien, sådana som ibland offrat sitt liv för att hjälpa som denna Edith. Edith Louisa Cavell föddes den 4 december 1865 i prästgården vid Swardeston, en by som ligger söder om Norwich, Norfolk - död 12 oktober 1915 i Bryssel, Belgien (avrättad). Hon var en brittisk sjuksköterska och hjältinna under första världskriget.
Hon var dotter till en kyrkoherde men tyckte alltid hans predikningar var tråkiga, hon var den äldsta av de fyra barn till Fredrik och Louisa Sophia Cavell, och hon lärde alltid att dela med sig till de mindre lyckligt lottade, trots familjens magra inkomster.
Edith utbildades hemma tills hon var runt 15, 16 år gammal, då hon till slut hamnade i internatskola i Kensington, Bristol och slutligen Peterborough, där de undervisade franska, ett språk som Edith hade en naturlig fallenhet för.
Ediths handledare var mycket sträng och sa om sin elev, "Edith hade gott om kapacitet för sitt arbete, när hon valde att utöva det själv, men är inte alls punktlig". Ändå fick hon, tillsammans med andra, Maidstones medalj för sitt arbete under ett tyfusutbrott i Kent, bara en av många smittsamma sjukdomar som sjuksköterskorna hade att klara av (andra var TB och smittkoppor).
Cavell utbildade sig vid London hospital och arbetade där som sjuksköterska i flera år, innan hon 1907 blev föreståndare för en nyinrättad utbildningsanstallt för sjuksköterskor i Bryssel. Under sin korta karriär i Belgien lyckades hon ändå modernisera standarden på den belgiska vården. Vid första världskrigets utbrott togs skolan över av Röda korset, och ombildades till ett lasarett.
Tillsammans med några belgare hjälpte hon hundratals sårade brittiska och allierade soldater, samt värnpliktiga belgare att fly från det ockuperade Belgien över gränsen till Nederländerna. Hennes nära vän, Madame Lepage, som var hustru till den belgiska läkare som startat skolan, drunknade när Luisitania sänktes av en tysk ubåt. Men hon var smart, fast tyskarna startade spaning på henne.
Hon arresterades av tyskarna till slut i augusti och efter tre dagars fruktlösa förhör, lurade de henne till att prata genom att låtsas att de redan hade den nödvändiga informationen och att det bästa sättet att rädda hennes vänner skulle vara att göra en fullständig bekännelse. Edith litade inte på någon men här kände hon sig tvungen och talade om namn, datum och platser.
Rättegången i oktober varade bara två dagar. Innan hölls hon i isoleringscell i nio veckor tillsammans med en namngiven belgisk medbrottsling Philippe Baucq, de blev dömda skyldiga och dömdes till döden genom arkebusering. Edith Cavell var inte arresterad för spionage, som många trodde, utan för förräderi. Bevis, förutom hennes bekännelse, var ett trasigt vykort som skickats från Storbritannien med soldater som tackar Edith för hennes hjälp.
Hon ställdes inför krigsrätt och dömdes tillsammans med 4 medhjälpare till döden. Tre av de dömda benådades, men Cavell och belgaren Baucq avrättades av en exekutions-pluton i gryningen den 12 oktober 1915. 16 stycken män i patrullen var avdelade för detta - och hon sköts av åtta soldater medan de övriga åtta avrättade Baucq.
Dagen före sin avrättning, sade hon, "Jag är tacksam över att ha fått dessa 10 veckor av lugn och är redo. Jag har varit vänligt behandlad här. Stå som jag gör med tanke på Gud och evigheten, jag inser att patriotism är inte tillräckligt, jag måste ha något hat eller bitterhet mot någon".
Att Edith åkte dit berodde på George Gaston Quien som förrådde henne - och han dömdes till döden 1922 av en domstol i Belgien. Han var en snygg fransk soldat som också fått tillträde till institutet tidigare och där inskaffade han så mycket information om det som Edith gjort, för att själv gå fri. Trodde han. Han flydde med en grupp till Holland, men återvände en vecka senare och hävdade att franska tjänstemän hade beordrat honom tillbaka för att samla information för dem.
Efter kriget fördes Ediths kropp till England. 19 maj 1919 hölls en minnesgudstjänst i Westminster Abbey, i närvaro av kung Georg V av Storbritannien, och sedan fördes hon med ett specialtåg till Norwich där hon begravdes på nytt i stadens katedral. Varje år, lördagen närmast den dag hon blev avrättad, äger en kort gudstjänst rum vid hennes grav i katedralen.
Edith Cavell står staty på St. Martin's Place nära Trafalgar Square i London. Ett berg i kanadensiska Klippiga bergen (i Jasper National Park) uppkallades efter henne 1916, och i Bryssel finns ett sjukhus som bär hennes namn.
Edith, en blyg och tillbakadragen sjuksköterska som aldrig var gift, inte heller var det någonsin någon stor kärlek i hennes liv. Nu vet ni vem hon är, denna hjältinna.
Källor:
sv.wikipedia.org
firstworldwar.com
historysheroes.e2bn.org
en.wikipedia.org
historynet.com
stephen-stratford.co.uk