Han har inte skrivits om mycket de senaste åren och VAD minns vi av kungens far? Hans namn Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, inom familjen kallad Edmund, född 22 april 1906 på Stockholms slott, död 26 januari 1947 i en flygolycka på Kastrups flygplats, var prins av Sverige och hertig av Västerbotten.
Han var son till dåvarande svenske arvprinsen (senare kung) Gustaf VI Adolf och dennes första hustru - han fick senare syskonen prins Sigvard, prinsessan Ingrid, prins Bertil och prins Carl Johan.
Eftersom modern var engelska, blev detta språk prinsens modersmål vid sidan av svenska. Av modern ärvde han också sitt sportintresse och sociala arv. När han var fjorton år avled hon oväntat, och hennes hovdamer fick större ansvar för barnen. Förlusten av modern tog prinsen mycket hårt. Han var vid händelsen sjuk, och gjorde ett uppehåll på ett år i sin skolgång. Under den tiden utvecklade han ett allvar och en blyghet som han blev känd för.
22 april 1924 blev Gustaf Adolf myndig, och fick den 14 november samma år för första gången tjänstgöra som regent, då både farfadern och fadern befann sig utomlands.
Den 16 juni 1932 tillkännagavs trolovning mellan prins Gustaf Adolf och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. De vigdes i oktober 1932 i tyska Coburg.
Coburg - "platsen sägs då ha ett starkt fäste för nazister - och där Hitler var hedersmedborgare - svärfadern hertig Carl Eduard var nazist och hade gamla kontakter med honom. Vid bröllopet 1932 var hakkorsen frekventa. En gäst, klädd i SS-uniform, blev senare ansvarig för koncentrationslägret Buchenwald och dömdes efter kriget till livstid. Vigsel-förrättaren fick tio år. Svärfadern dömdes till böter…" (x). Sextiosju kungligheter och furstligheter närvarade vid ceremonin.
Sibylla sägs ha varit en "stark och temperamentsfull kvinna. En plikttrogen prinsessa och en mycket tillgiven mamma. Hon ar en av 1900-talets mest färgstarka svenska kungligheter."
Prins Gustaf Adolf gick på Lundsbergs skola i Värmland 1918-1924 och tog studenten på Stockholms slott 1925. Arvfursten genomgick därefter officersutbildning och aspirantskolan i Karlberg, och blev löjtnant vid Svea Livgarde efter utbildning vid ridskolan på Strömsholm, och genomgick sedan Krigshögskolan då han blev kapten och ryttmästare vid Livregementet till häst. Gustaf Adolf ägnade sig därefter åt trupptjänst.
Han studerade statskunskap, statsrätt, tyska, franska och historia vid Uppsala universitet för lärare som ex. Dag Hammarskjöld. Därefter följde Handelshögskolan i Stockholm och studier i ekonomi, industriella och samhällsvetenskapliga ämnen, blandat med praktik. Under en vistelse i Wien 1930 följde han en utbildning vid hovridskolan.
Gustaf Adolf vann fälttävlan i de nordiska ryttartävlingarna i Oslo, Norge 1929. Han tillhörde den svenska eliten i fäktning med sabel och värja och även i lag, samt var en duktig skidlöpare. Han tog vidare guldmärke i såväl skytte som fri idrott och militär idrott. Gustaf Adolf är alltjämt den i särklass mest framstående idrottsmannen bland svenska kungligheter.
1938-1947 var den senare avslöjade spionen Stig Wennerström hans adjutant. Bland hedersuppdrag och ordförandeskap kan nämnas ordförandeskap i den internationella scoutkommittén 1932, Sveriges olympiska kommitté m.fl.
Två omskriva saker var om hans inställning till Tyskland i en tid då ändå flertalet inte såg vad som skulle komma att ske. Flera författare är klara över att han och Sibylla var vänligt inställda till Tyskland under Hitler. Från svenska hovet har man dock sagt att man inte känner till att prins Gustaf Adolf någonsin ”uttalat nazistsympatier” .
Det förekommer även bilder, tagna i januari 1939, där prinsen ses skänka pengar i Berlin till förmån för den årliga nazistiska vinterhjälpen Winterhilfswerk, exakt vad och hur vet nog ingen. En del som skrivit i frågan anser det också helt fel och att Gustaf Adolf ofta hade åsikter. Under andra världskriget är det mer allmänt känt att många i Sverige såg positivt på Tyskland.
Andra saken blev som skrevs om blev mer chockartat. Den 26 januari 1947 var Gustaf Adolf tillsammans med sin adjutant, på väg hem till Stockholm efter en vildsvinsjakt hos prins Bernhard av Nederländerna i Holland. Deras DC-3:a startade klockan 15.31, kort efter en mellan-landning på Kastrups flygplats utanför Köpenhamn, steg planet okontrollerat i en onormalt brant vinkel upp till cirka femtio meters höjd, för att slutligen överstegras och krascha mot marken. Brand utbröt omedelbart, och samtliga 22 ombord omkom.
Vid starten från Kastrup befann sig utöver 6 besättnings- män 16 passagerare ombord; elva män, tre kvinnor och två barn. Av dem var sju från Danmark, fyra från Sverige, två från Frankrike, en från USA, en från Nederländernas kolonier och en från Spanien
Kronprinsessan Louise begav sig vid beskedet genast med bil till prinsessan Sibylla på Haga för att underrätta styvsonens hustru om vad som inträffat. Jordfästningen förrättades i Storkyrkan den 4 februari. Processionen därifrån bevittnades av 100 000 personer, och 12 000 scouter deltog med facklor.
Greve Folke Bernadotte uttalade sig i samma tidning med anledning av bortgången: ”Han sparade sig aldrig, var aldrig rädd om sin värdighet, för oss förblev han alltid en scout bland scouter”. Bilden på prinsen och - efter olyckan.
Källor:
sv.wikipedia.org
dast.nu (x)
dn.se
qx.se