Fåglar finns på de mesta ställen och en man inte tänker så ofta på är grönfinken. Den är en kraftigt byggd fink, tydligt större än släktingarna steglits, gråsiska och hämpling. Den har kallats ”svensk kanariefågel” vilket är lätt att förstå när man en tidig vårmorgon hör den långa, drillande sångstrofen, speciellt under flykt. Latinska namnet är naturligtvis - Carduelis chloris - vilket betyder, gröngul steglits.
En kraftigt byggd fink med grov näbb, väl anpassad för att knäcka fröskal. Den gamla hanen känns lätt igen på dess grönaktiga fjäderdräkt med lysande gula handpennor, som bildar ett gult band på den ihoplagda vingen. Längden ca 15 cm. Grönfinken har även ett utdraget kväkande läte. Sången framförs i olika tonlägen.
Jag vet inte om jag sett den, men var finns den? I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvallstrakten och Jämtland, och uppför Norrlandskusten. Arten är härdig och den förekommer året om även i norra Sverige i mindre antal. I södra Sverige övervintrar den som strykfåglar (det kallas de fåglar som på olika sätt varken beter sig som typiska flyttfåglar eller stannfåglar). De största hoten är, omfattande kemisk bekämpning och svampinfektionen gulknopp (trichomonosis).
Historia är intressant och grönfinken beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné. Grönfinken var enligt äldre uppgifter att döma en sällsynt fågel på 1700-talet och även under en stor del av 1800-talet, men arten är en av de som ökat mest under det senaste seklet och idag finns det uppskattningsvis drygt 650 000 par i landet. Vad som orsakat denna ökning är oklart, men ökad vintermatning kan vara en av anledningarna. Dessutom har grönfinken fått en ny födokälla genom vresrosens spridning.
Dess namn på engelska är, european greenfinch, på finska viherpeippo och tyska, grünling, grünfink. Så med hjälp av bilden hoppas jag vi kan lära oss känna igen den.
Källor:
fageln.se
sv.wikipedia.org
sverigesradio.se
jordbruksverket.se