Lena Nyman är värd berätta om, så här är fortsättningen. Hon fick utmärkelser bl.a. 1968: Guldbagge för bästa skådespelerska (Jag är nyfiken-filmerna), 1975: Svenska Akademiens teaterpris, 2004: Litteris et Artibus, 2006: Dramatens O'Neill-stipendium och 2009: Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Väljer tre favoritfilmer: 1967 – Jag är nyfiken - gul, 1983 – Raskenstam och 1984 – Ronja Rövardotter. Hon var inte bara begåvad, hon var för begåvad. Att ha en talang som hennes är inte nyttigt för själva den lilla människan.
Flera plattor, ex: 1976 – Ja visst gör det ont - Lena Nyman sjunger Karin Boye (bra tolkningar), 1978 – Älskade (med Rune Andersson), 1997 – Bloss (texter av Bodil Malmsten), en skiva jag spelat, bra och annorlunda. 2000 – Min skattkammare. Nyman hade även framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under en kortare tid var gift med, och har tolkat svenska poeter, främst Karin Boye, i Berndt Egerbladhs tonsättning, och sjungit in barnvisor.
I bokform och artiklar kan man nå djupare. Tidigt i kamp med inre demoner, egna kroppen hade dessutom alltid varit problematiskt med, dagar utan mat, starka bantningstabletter, rastlöshet, ångest som biverkningar osv . Och så spriten som tidig dämpning och flykt från allt. Med en så orädd huvudperson som ständigt tackar ja till nya roller och utmaningar, som får de män hon ville ha, många av de vi sett i hennes arbete nära - och dessutom fört anteckningar över dem.
Flera av männen behandlade henne illa. Hon fick inga barn och blev ensam när hennes föräldrar och bror gick bort. Otroligt nog blev också hennes älskade hund Qaxe, som följde henne överallt, överkörd. En dvärgschnauzer som efter tio år vid hennes sida blev påkörd sommaren 2002. Det tog sex månader att bli av med den sorgen.
Lena Nyman avled den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom. I flera år hade hon åkt ut och in från sjukhus och hon var svag. Men humorn hade Lena kvar.
Det är märkligt med alla som uttalar sig om hur de älskade henne. Under de sista åren hörde ingen av sig, enligt vännen och teaterscenografen Leo Saukkola. De hade inget förhållande då han var homosexuell. Vänskapen kom att bli livslång och de delade det mesta. Under hennes vistelse på Stockholms sjukhem under 2,5 år fick hon endast - två julkort, varav ett var från en kvinna som sett alla hennes pjäser. Men inga födelsedagskort, inga krya på dig-hälsningar.
Kristina Lugn var där ett par gånger, men i övrigt ingen. Innan där bodde hon hemma och få besök där med. De starka, nära, var de sjuksköterskorna som fanns där under nätterna, och tog emot all hennes ångest och alla rädslor. Hon var smart att för eftervärlden spara 17 pappkassar med brev, dagböcker, anteckningsblock och foton till forskningen.
Som hennes vän, nu död, Leo sagt: "Det är konstigt att det alltid verkar bli så här. De allra största slutar alltid ensamma." En stor stjärna avled ensam utan vänner.
Flera plattor, ex: 1976 – Ja visst gör det ont - Lena Nyman sjunger Karin Boye (bra tolkningar), 1978 – Älskade (med Rune Andersson), 1997 – Bloss (texter av Bodil Malmsten), en skiva jag spelat, bra och annorlunda. 2000 – Min skattkammare. Nyman hade även framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under en kortare tid var gift med, och har tolkat svenska poeter, främst Karin Boye, i Berndt Egerbladhs tonsättning, och sjungit in barnvisor.
I bokform och artiklar kan man nå djupare. Tidigt i kamp med inre demoner, egna kroppen hade dessutom alltid varit problematiskt med, dagar utan mat, starka bantningstabletter, rastlöshet, ångest som biverkningar osv . Och så spriten som tidig dämpning och flykt från allt. Med en så orädd huvudperson som ständigt tackar ja till nya roller och utmaningar, som får de män hon ville ha, många av de vi sett i hennes arbete nära - och dessutom fört anteckningar över dem.
Flera av männen behandlade henne illa. Hon fick inga barn och blev ensam när hennes föräldrar och bror gick bort. Otroligt nog blev också hennes älskade hund Qaxe, som följde henne överallt, överkörd. En dvärgschnauzer som efter tio år vid hennes sida blev påkörd sommaren 2002. Det tog sex månader att bli av med den sorgen.
Lena Nyman avled den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom. I flera år hade hon åkt ut och in från sjukhus och hon var svag. Men humorn hade Lena kvar.
Det är märkligt med alla som uttalar sig om hur de älskade henne. Under de sista åren hörde ingen av sig, enligt vännen och teaterscenografen Leo Saukkola. De hade inget förhållande då han var homosexuell. Vänskapen kom att bli livslång och de delade det mesta. Under hennes vistelse på Stockholms sjukhem under 2,5 år fick hon endast - två julkort, varav ett var från en kvinna som sett alla hennes pjäser. Men inga födelsedagskort, inga krya på dig-hälsningar.
Kristina Lugn var där ett par gånger, men i övrigt ingen. Innan där bodde hon hemma och få besök där med. De starka, nära, var de sjuksköterskorna som fanns där under nätterna, och tog emot all hennes ångest och alla rädslor. Hon var smart att för eftervärlden spara 17 pappkassar med brev, dagböcker, anteckningsblock och foton till forskningen.
Som hennes vän, nu död, Leo sagt: "Det är konstigt att det alltid verkar bli så här. De allra största slutar alltid ensamma." En stor stjärna avled ensam utan vänner.
Källor:
imdb.com
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se
expressen.se
hd.se
ostran.se